Why do I?

Jag förstår inte riktigt varför det alltid blir såhär. Jag lovade att den här bloggen inte alls skulle fyllas av dikter och sorgsna texter om hur mycket jag saknar och hur tungt livet kan vara.

Men ikväll så kan jag inte hålla fingrana borta från tangetbordet. Det är ju inte så att jag skriver det för att jag vill att någon ska tycka synd om mig. Utan bara för att få skriva av sig lite. Ett sätt att ge utlopp för känslor som bara stannar innaför den tjocka muren runt hjärtat.

Men idag blev trycket av alla tankar för stort. Muren föll ner som regnet i en storm. Allting brast på den där cykelvägen mellan det "där" huset och det här huset. Jag var tvungen att stanna för att hämta andan säkert 100 gånger. Men jag tror jag snart släpper det sista taget och ger upp..

I miss you, God I miss you, why do I miss you?